Academicgenius

Jag tänker att om jag har rubrikerna i engelska så kan jag slå igenom internationellt. Den kommer aldrig att bli det, men jag kan åtminstone låtsas, precis som jag tänker fortsätta låtsas att den här bloggen har läsare.

Nedan kommer jag (känner mig som Deapool, texten är sjukt meta) prata om Star Wars: The Force Awakens. THERE WILL BE SPOILERS PEOPLE. DET HÄR ÄR SISTA GÅNGEN JAG SÄGER DET, SLUTA LÄS OM NI INTE VILL BLI SPOILADE FFS. Det är ingen recension, jag fattar mina begränsningar. Hur kul det än vore att vara filmrecensent så är jag för kass för att kunna titulera mina tankar som recensioner. Jag blir alldeles för påverkad av andra.

Som till exempel, Star Wars: Return of the jedi. Ni vet de där gulliga nallebjörnarna i skogen? Eller om jag har nått ut till nån nörd, jag pratar om alla Ewoks på Endor. Jag tokdiggade dem när jag såg filmen första gången. Även andra gången jag såg filmen så tyckte jag om dem. De var gulliga och roliga, de slogs på ett annorlunda sätt som jag inte trodde vi skulle få se i Star Wars. Nuförtiden hatar jag dem. Varför? För att filmkritiker och filmnördar säger att man ska det. Jag har börjat följa diverse nördkanaler på youtube och alla säger att ewoks är det sämsta inslaget från originaltrilogin. Så nu tycker jag också det. Skäms, Robin.

Iallafall, The Force Awakens. Jag kan ärligt säga att jag hade gåshud den första kvarten. Jag säger gåshud istället för ståfräs, eller... bånge... eller vad kidsen kallar det nuförtiden. För vem får ärligt det av en film? Det är ju ingen sexuell upplevelse att titta på en film?? Transformers 2 är ett undantag, ni killar förstår vad jag menar.

Gåshud var det. Det var en ny Star Wars-film på bioduken! De nya karaktärerna var genomtänka och hade flera lager, skurken Kylo Ren var amazing och Han Solo dog. Sjukt cool och bra film. Jag vände mig till min biokamrat efter 10 min och sa "shit, man älskar redan de här karaktärerna" och mycket riktigt så var det så, enligt mig. Poe och Finn var bättre kompisar efter 10 min in i filmen än vad Obi-Wan och Anakin var under episod 1-3. Men deras kompisförhållande var i och för sig horribelt dålig. Allt de gjorde var att klaga på varandra. Bitches be whining.

Jag kom på nu att jag måste skriva ett inlägg senare om Sharknado 1-3. Jag skojar inte om jag säger att jag skrattade så jag grät till en av dem.

När det gäller Star Wars, så kan man dela upp befolkningen i 3 delar;

Den ovetande. De senaste veckorna har jag pratat med folk som undrar vem den svarta gubben i originaltrilogin är, och sedan trott att det var Luke Skywalker som gömde sig bakom Darth Vaders mask. Jag vill säga att jag inte tycker om dessa människor, men min flickvän var den som droppade föregående kommentar och jag vill ha sexuellt umgänge de närmsta månaderna, så jag håller igen här.

De som klagar på allt. "De har tagit alldeles för mycket från originaltrilogin". "De har för lite politik". "Det finns ingen story". "Karaktärerna har inget djup". Dessa kommentarer har jag läst på diverse forum efter The Force Awakens, och jag, som tillhör den sista kategorin, kan inte hålla med om någonting. Man kan självklart vara kritisk och alla tycker inte likadant, men de som går på filmen bara för att kunna klaga på den senare.. FU. Det är förmodligen samma personer som inte tycker Gina Dirawi skulle vara julvärd, eller som tycker att julen är förstörd efter att trillingnöten försvann från aladdin-asken.

Den tredje kategorin är fanboys och fangirls. Här är det bara ren kärlek. Vi ser att det finns "flaws" (vad heter det på svenska ens????), men vi väljer att se helheten istället. Det finns så mycket att älska i Star Wars-universumet, så spread love, not hate.

Det här blev långt och flummigt, men bloggen är nyskapad och jag är nyvaken (och det är ju fortfarande ingen som läser det här)

Insert epic catchphrase here