Academicgenius

Jag provar att skriva lite om en film som jag såg på för ett tag sen och har haft i huvudet på sistone. Varför? Varför inte? Jag gör som jag vill, den här bloggen är som min mentala lekplats! En lekplats som består av.. Word-dokument. Whatever, mitt liv är bra, OKEJ.

Whiplash (2014)

Whiplash är en film om en jazztrummis som försöker bli så bra han bara kan. Jazz och trummor. Det är inget som lockar mig personligen direkt, och därför gick jag in med låga förväntningar . 107 minuter senare satt jag svettig och klappade händerna (jag gjorde såklart inte det men lite fantasi är tillåtet).

Whiplash är en grymt INTENSIV film. Den handlar om Andrew (Miles Teller) som vill bli den bästa jazztrummisen den här världen har skådat. Han är beredd att ge allt för att uppnå sina mål. Om man menar att man behöver ge blod, svett och tårar för att stå som segrare, så kan Andrew känna sig lugn. Han checkar av alla tre i filmens första 15 minuter. En fantastisk insats av en skådespelare jag tror kommer nå högt i filmindustrin (Vi låtsas som att Fant4stic aldrig har hänt).

Jonah. J. Jameso.. Jag menar J.K. Simmons spelar Andrews coach, Fletcher. Fletcher har... problem. Han blir väldigt arg. Inte Hulken-arg, men nog fan ändrar hans ansikte färg några gånger iallafall. Han spelar en tränare som har tränat jazzband sedan tidernas begynnelse, och tror sig veta exakt vad som krävs av både tränare och elev för att uppnå perfektion. När man får se Andrew och Fletcher gå mentala ronder mot varann, lever man sig in så pass mycket att man duckar när det kastas cymbaler och man svettas när tempot på trummorna ökar.

Filmen är en perfekt karaktärsstudie på vad som händer när två minst sagt extrema personer stöter samman. Filmens sista 10 min är underbara och du kommer att behöva byta kläder efter att du är färdig med detta mästerverk.

Nämnde jag ens att J.K. Simmons vann en guldig statyett för sin insats?

Insert epic catchphrase here